Det är ganska lätt att hålla sig för skratt ibland. Men på något sätt får man ju försöka se roligheter i det mesta, annars blir ju livet 7-jäv***t.

På Söbyn 1 är det mycket hormoner i omlopp just nu. Jag tror vi skulle kunna serva ett helt bodybuildarlag med tabletter, om jag bara visste hur man kan få ut de små krumelurerna till en tablett. Vi har en pojk på väg ur tonåren, en som har varit där ett tag och en tösabit som verkligen ska dit! Så har vi kärringen (kan det vara jag?!) som det nog också fläskar på hos ibland, å då... Då är det inte nådigt!!! Inte undra på att Leif med ett leende packade väskan och åkte till Stockholm på kurs ett par dagar. jag hade nog gjort detsamma.

Sist, men verkligen inte minst, har vi vår söta lilla GertGert. Idag (och igår) är han dock inte så söt i mattes ögon. Han är en ligist! Det är ganska ofattbart att Gert som alltid varit en vänlig, flitig och välartad liten hingstpojk plötsligt förvandlats till den värsta tonåringen av alla. Hur kunde det ske?

Gert har jag ju alltid skrutit om, eftersom han är som en gammal valack i huvet. Lugn, pålitlig och finner sig i att stå där man ställt honom. Jag tror nog att han kommer hitta denna balans igen, hoppas jag...

Igår när vi skulle gå in från hagen till stallet, mötte lilla pojken mig som vanligt i grindhålet. Väntar snällt på att få snöret fast i grimman, matte öppnar grinden och lilla pojken står kvar och väntar på sitt varsågod att gå. Väl ute ur hagen är denna pojke som bortblåst. Upp reser sig ETT MONSTER! På två ben lyckas huliganen få grimskaftet om ena frambenet, varpå stackaren i snöret (jopp, jag igen) tappar greppet om snöret. Det tar ett par sekunder för Gert att fatta att han är FRI! I full shottakleta drar han så i väg längs framfartsvägen så att leran skvätter. Men något har lossnat från benet, han blir förföljd av ett grimskaft -HUA!!! I ännu snabbare fart försöker han springa ifrån grimskaftet som sitter fast i grimman. Där bevisade pojkspolingen i alla fall att han kan galoppera i det som dressyrfolket kallar öppnat (eller slutat, eller nåt annat knäppt. Jag kallar det galopp med kroppen i båge, simple as that.)

Den stackars otränade människan får försöka sig på lite eleganta galoppsprång längs vägen också. Men det är svårt att springa snyggt i mina tretornsstövlar. Särskilt svårt när man har fått på sig sådana där äckliga sockor som bara glider ner i stövlarna, så man dessutom har fått tusen höstrån i dem. Hur som.

Gert stannar lite snyggt utanför flickhagen, står där och flörtar - å då är han fast och åker in i sin box i en rykande fart. Väl där är lilla pojken tillbaka igen. Nosar matte försiktigt i nacken, men får ingen puss tillbaka. Inte just då i alla fall, men kanske 5 minuter senare. Det är dumt att vara långsint (hur nu det stavas, läggs i burken med "ord som bara sägs och knappt aldrig skrivs").

Detta var ju egentligen ingenting mot hur han ställt till det idag. Efter en hyfsat lång arbetsdag (en del känns ju på något konstigt vis längre än andra) blev jag skjutsad hem av Linus. Såg fram emot ett eller två sudokon, en kopp kaffe med tillbehör - MEN, icke sa Nicke. Allt såg ju lite konstigt ut när vi kom längs vägen. trådar högt och lågt. Och så Gert, han var definitivt i fel hage! Han hade lyckats riva ner tråden från sin hage, i flickhagen hade han lyckats få ner tråden på 3 ställen. Till och med i sommarhagen hade han fart runt. Hujedanemej.

En sak är i alla fall säker. När jag gifte mig så tror jag bestämt att hälften av alla mina saker också tillföll Leif. Varsågod Älskling! Du får en egen liten ponnygert   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här kommer lite bilder och information om vår tvååriga sto, som kallas "Fia" till vardags. Trollfina är född 2010 och är undan vårt sto Trollmoa (U: Ally, E: Casino). Hennes pappa heter Bonanza (e: Thunder U: Cartouche). Bonazas pappa har på senare...

  Ja, det är ju inte en riktig båt som har lagt till hamn här. Det finns inget hav här serrö, ingen sjö så nära heller. Det var Trollmoa som fick detta passande smeknamn eller vad man ska kalla det, när hon var hos hingst senast. Ganska passande...

  Ja, jag och Lollo har ju startat upp karriären som ett äkta kobojsare-par. Som Lucky Luke och hans knotiga häst, ja vi är nog rätt lika faktiskt. Fast jag har ju hjälm istället för hatt, men cigarren hänger coolt i mungipan.   Ett annat par ...