Ute yr det snö, bara 2 minus - men det känns som 20. Har just tagit in hästarna, skrapat av dem all snö och pysslat lite med dem. Utmanade mig själv i Trollmoas box med lite "juverklämmarträning". Alltså, det är ju så att efter att ha hamnat under Trollmoa, så har det satt sina spår i en viss respekt för denna stora häst. Det har tagit år att erkänna, men jag blir faktiskt rädd ibland. Alla som sysslat med djur vet att det är förbjudet, då antar hästen ledarrollen istället för den lilla människan.

Därför består Trollmoas träning i att mest träna mig i att inte bli rädd. Egentligen är det egotrippat att behålla henne, enklast hade ju varit att sälja henne vidare. Både för henne och för mig. Men det kan jag inte, hon är ju mitt allt! De andra hästarna är bara hästar, Trollmoa är något speciellt - mer än bara en häst i hagen...

Ikväll tänkte jag då att om jag vänder på det hela så kanske det går lättare. Eftersom Trollis är lite känslig med sina juver, så måste vi ju träna på att man får ta på dem utan att hon ska kicka. Särskilt nu när hon ska få bebis och man behöver kolla att allt står rätt till. Så med en fasttejpad handske på ett ganska långt ridspö har vi tränat detta. Ikväll tänkte jag lite tvärtom, "sparka nu då" när jag började närma mig juvret. Men se icke sa Nicke. Hon markerade med svansen att hon inte tyckte det var helt okej, men inte mer.

Då är min teori att jag (som är Nh- fanatiker) skickade positiv energi istället för "sparka inte, sparka inte". Så måste det vara! Tänk vad man reder ut tankar genom att blogga, underbart!

Igår var vi på outleten i Kungsbacka. Jag gjorde kanonfynd! En lång nike täckkappa till mig för 50 kr (ord. 1200 kr), en nike jacka till Emil för 50 kr (ord. 800) och en nike jacka till Evelina för 50 kr (ord 1700!!!). Jag var supernöjd.

Emil stog ut hela dagen, påpekade till och med själv att han bjöd oss på en familjedag, utan att "masa". Jag tackade som ödmjukast och han fick lite bonus med det han gillar bäst: en extra kvart vid datorn :)

Idag har vi varit och hämtat spånskivor till Evelinas rum. Det börjar ta sig, Leif har fått upp den nya väggen - han är riktigt duktig! Vi har sett ut tapeter, så planen är att det ska vara klart att tapetsera om 2 helger. Egentligen hade det säkert varit klart till nästa helg, men då ska jag ju bort och träffa andra tinkertanter - trevligt hoppas jag att det blir!

Ha en trvlig kväll, snart melodifestivalsdags!

Rubriken återspeglar den kommentar jag har hört hela veckan, vad jag har det bra. Har inte de flesta det?

 Nu syftar alla människor på att jag denna vecka får igen de timmar jag i vanliga fall gör under skolåret och får ett lov. Innan jag började i skolan och fick denna förmån hade jag som de flesta andra en vanlig semestertjänst, med 40 timmars arbetsvecka. Nu ligger jag på 45 timmar, vilket ibland blir mycket mer, men får därmed lov. Jag har inte ens dåligt samvete, eftersom jag vet hur jag faktiskt sliter i vanliga fall.

Men jag har det bra. Jag har fast jobb som jag trivs med, jag har tre friska barn och en sambo som står ut med det mesta. Jag har förmånen att ha mitt fritidsintresse som livsstil och njuta av detta varje dag. Jag har inte varit sjukskriven sedan förra våren då jag fick njursten och lovade mig själv att aldrig mer gnälla för att ha mycket att göra, där jag låg i sjukhussängen och bara längtade efter att bli av med diverse slangar som stack ut genom kroppen för att jag faktiskt ville ut och göra något.

Så jo, JAG HAR DET BRA! Men ibland vill jag skrika DET HAR DU MED!

Sluta gnäll och se till att säga något positivt istället för att jag ska lyssna på tråkig smörja... Men, som vanligt ler jag, säger stackars dig som har det så jobbigt och sen muttrar jag en stund i bilen.

Mina 500 skridskotag känns av nu ikväll. Längs vänster skinka är ett band av hetta, vad nu detta kan vara? Nervkläm eller håller rumpen rent av att brinna upp? Det känns så nu i alla fall.

Imorgon blir det till att ringa veterinär för rådgivning. Inte p.g.a min rumpa alltså, utan Trollmoas fotskabb. Det är nackdelen med tinker, deras vackra fjäderprydnad huserar titt som tätt objudna gäster. Jag tror att det har läkt ganska bra, eller så är det tvärt om. Skorven som blir har börjat lossna rejält och rosa fin hud syns under. Där de tjocka skorvarna har suttit är det nu pälslöst, fast det kanske inte är så konstigt. Hur som helst skulle hon behöva en riktig eprinexkur, men jag vågar inte utan att fråga veten först eftersom det ligger en liten tinker i magen. Här tas inga chansningar när det gäller "lilla jag".

Snart är det säsongsstart för Greys anatomy, så nu måste jag skynda mig eftersom jag glömde köra ut soptunnan till stora vägen förrut. Jippi tänker nog Rilla & Ulla (hundarna) som får en liten promenad till :)

Idag har vi gjort ett besök på dammen, för att åka skridskor. Isen var sådär, knagglig efter fyrhjulingar och rådjur som passerat över när det var tö. Nu har det frusit till, så i dessa spår gjorde man emellanåt graciösa vurpor :)

Jag som räknar det mesta jag gör (lite maniskt - jag vet) fick för mig att jag skulle se hur länge man behövde åka för att ta 500 bentag (eller vad det nu heter när det gäller skrillor?). Jisses vad ont jag fick i benen, dessutom rann svetten så jag trodde den skulle frysa fast i pannan. Det är så där rått ute, fast vi luggit runt 5 minus hela dagen. Det är ganska dimmigt, jag kunde inte ens se Kvantenburgs vindkraftverk från isen.

Annat som går att räkna är hur många vedträd som får plats i en bananlåda, hur många skyfflar skit det blir i en hästbox under en natt eller hur många steg det är från vattenkranen i stallet till tunnan i hagen (oftast 261 st).

Antagligen räknar jag när det är något som tråkar ut mig, kan jag konstatera här. Kanske skulle jag föra lite statistik över detta, eller tillsammans med mina elever så att vi äntligen får göra lite diagram.

Nu är det dags att plocka fram potatisskalaren. Idag ska vi äta potatismos och ugnsstekt falu korv - gooott! Istället för massa onyttiga saker från butiken, fick jag köpt frukt så vi kan göra en liten sallad. Problemet var bara när jag skulle ha ett gott tillbehör till frukten, vad äter man då? Till slut hamnade alltså den där glassen i korgen, fast det blev i alla fall inte gräddglass...

Har just tittat på nyhetsmorgon, där mamman till de två mördade barnen i Arboga medverkade. Det är facinerande hur en så hårt drabbad människa kan prata om framtidsplaner, hur hon minns sina barn med glädje och att dessutom se henne le... Det är säkert så att när man blir drabbad, så gäller det att ta sig ur det helvete man hamnat i - men ändå. Mina s.k problem ter sig ganska små och obetydliga om jag ska jämföra, därmed ska jag nog inte heller gnälla t.ex över att jag känner mig stressad.

Sportlovet är igång, igår firade vi detta genom att spela badminton. Emil var tapper och kämpade i två timmar, jag la ner efter en. Det känns i kroppen idag, särskilt i axlarna. Jag har alltid tyckt att badminton ser ganska fjantigt ut, men jisses vad man får jobba för att hinna alla bollar ibland. Jag blir alltid sugen på att börja med någon sport när man väl lyft rumpan hemifrån, men inser att det får nog bli sporadiska besök. Mitt lyxiga hästliv kräver allt för mycket tid för att jag ska hinna två fritidsintressen.

Imorse vaknade jag klockan 7 och satte mig med kaffekoppen ute, innan det var dags att plocka ut hästarna i hagen. Det var riktigt ljust ute idag, fåglarna kvittrade och hästarna "spritte" i kroppen. Ja i alla fall Heleika! Hon har liksom jag kännt av att våren är på väg, det finns hopp! Eller så kände hon bara stress över att Trollmoa och Ville skulle hinna äta upp allt hö på de två minuter längre tid det skulle ta för henne att komma ut i hagen. Det sista alternativet stämmer nog bättre.

Hur som helst, så får man nog finna livsglädje i småsaker som finns runt omkring oss. Som att få höra fåglar på morgonen, att snart få väcka tre underbara barn, koka gröt och bara få vara mamma hela dagen. Synd att jag inte kunde tänka så när jag hade massa småbarn. Då var varje minut i ensamhet en guldgruva, nu vill jag helst få några extra timmar på dygnet med dem. Förutom när de slåss... I och för sig så är det kanske skillnad nu, eftersom jag har valet att helt enkelt gå ut och vara ifred när jag känner att det behövs. Då kunde jag inte ens gå på toa ensam.

Nej, nu är det dags att slänga ut några mattor och plocka fram skurhinken.

 Have a very nice day!

Vilken underbar vinterdag det varit i dag! 7 minusgrader och strålande solsken, trots kylan har jag under dagen varit oerhört varm i hjärtat! Jag har haft en fantastisk idrottsdag med elever från år 4 - 7 på ridskolan. Det är alltid trevligt att komma bort från skolan, alla kontakter med elever blir då så naturliga.

På eftermiddagen träffade jag och Malin "våra" 5or på pizzerian, TREVLIGT! Jag gillar mitt jobb hur mycket som helst, trots att det känns som att jag ska drukna i jobb ibland... Antagligen inte ensam om den känslan.

Nu är det snart time för sportlov, bara en föreläsning (som jag hoppas är värd sin tid) samt lite diskussionsgrupper på eftermiddagen.

Nu är det dags att hoppa in i duschen, sen nana!