Så blev det i alla fall en liten utflykt för familjen, en tripp till Lysekil över dagen. Vi besökte havets hus, som hade baljorna fulla av alla sorters sötnosar.

När vi kom ut därifrån tänkte vi oss en liten härlig promenad runt gästhamnen och dess restauranger. Men oj, världens seglingstävling hade tydligen bestämt sig för att vara i Lysekil samtidigt som oss. Där vimlade det av bratz och andra högre stående varelser. Det var trångt, vröligt och inte alls mysigt.

Vi (eller jag, men jag vill gärna skylla saker som inte blir så bra på Leif) fick den superbra idén att vi drar ut till Trellebystrand och badar istället, för det är ju roligt för barnen. Vad jag inte tänkte på var att de inte badat i hav särskilt mycket och är därmed inte så vana över att se att det faktiskt lever olika figurer i vattnet. Mycket skrik och panik! Det blåste in ganska rejält, så stranden var lite som att gå på jello i och för sig...

Emil fick iaf provat sitt nyinköpta cyklopkit som reades ut inne i staden. Fast det var ganska besvärligt att ta sig fram med detta. Där bjöd han sin mamma på ett gott skratt, så att hon nästan pinka ner sig =)

Avslutningsvis tog Emil några åk i vattenrutchbanan, ingen risk för krabbor där inte. Evelina avstod, eftersom poolen på kusten är alldeles för kall.

Till slut hoppade vi in på Torp för att köpa med lite färska räkor hem. Hade ju tänkt mig att äta detta inne i Lysekil, men eftersom det var så vrålmycket med folk överallt så tog jag i stället två kokta med mos i gatuköket. Torps räkor kostade skjortan och så jäkla gott är det ju inte tänkte jag. Då det fick bli en påse frysta istället, ekonomiskt för en gångs skull... De smakade ingenting!

Vilken lyckad utflykt =)

Eftersom han börjar bli stor passade jag på att berätta för honom lite om hur det var när jag var liten. Jag berättade om när Maria skulle hoppa över en taggtråd, som det var ström i, men fastnade med shortsen. Hihi, det tyckte Kalle va´kul!

Ifjol hade vi hyresgäst i stallet, då var det grannens katt som lade sig och kässla (stavning?). I år är det fru/herr igelkott. Tycker dessa djur är ganska äckliga, men äter de sniglar så ska jag stå ut!

Hoppas inte det, för idag satt en sådan här stor pippi och roade sig med Ullas ben och gosedjur. Inte direkt lättskrämd, äckligt nog. Tog det lugnt och spatserade runt på gräsmattan en stund.

En liten uppdatering från Söbyns lilla bygge. Snurran är uppe, blev en chock när vi kom hem igår - jösses vad det är stooort!

Regn här idag, vi funderar på att göra studiebesök hos Jonathan vid slussen i Håverud.

Efter tre dagars premiering kommer jag hem med en tom kamera - skamligt! Det fanns ju en hel del godbitar att fota, t.ex den nordsvenska hingsten Eloge - förresten alla hingstar från Team Eloge. Suck, som sagohästar med långa manar där ett par ögon kikade ut.

Mycket roliga nya bekantskaper har man mött, särskilt kul är det att vara i lag med alla gamla ardennergubbar. Där finns historier som gott och väl kunde roat mig i ett par dagar till.

I vilket fall har jag lärt mig massor, allt ifrån att skriva protokoll åt domaren, se till att papprena kommer till rätt plats, kasta in hästar i ringen och schasa barnfamiljer som gärna vill sitta och fika vid in- och utsläpp. Inte så nice när tre hormonstinna hingstar är på väg in i ringen...

Ikväll har vi tränat Kalle och Trollmoa en sväng. Nu gäller det ju att kunna gå fint på premieringen. Trollmoa gick som en gud, lätt att korrigera o.s.v Trollkarl, han har lite att lära - om man säger så. Men det råder ingen tvekan - han är hingst!!!

Efter intagande av korv och dryck i går kväll tog vi oss en promenad till vindkraftverksbygget, för att lämna lite äpplekaka till den stackaren som hade utsetts till att vakta bygget under kvällen.

Leif tog ett fantastiskt kort på Jörgen i Berg med månen i bakgrunden. Det konstiga var att vi inte kunde se månen med blotta ögat - märkligt! Nu råder olika teorier, är det månen eller Jörgens kraftfulla aura som försöker glida bredvid honom? Vi tror att ölen gjorde att auran inte riktigt hann med i tempot längs den långa grusvägen.

Hur som helst, vilka jäkla maskiner! Synd att jag inte hade med mig mina sprayburkar så att jag kunde skrivit "ANNIKA RULES" på en vinge!

är man så himla fräck och  ball. I alla fall när man heter Trollkarl och njuter av en härlig sommarkväll!

För tre år sedan kom en ynklig varelse, smutsig så att jag inte ens ville ta i henne. Efter några ordentliga bad blev denna varelse vit, men var så rädd att hon inte ens vågade vistas i samma rum som människor. Hon låg och gömde sig under sängen i flera veckor.

Till slut vågade hon sig ut och började förstå att ingen skulle göra henne illa, hon blev t. o. m. så gosig att jag ibland tycker det är jobbigt. Man glömmer lätt hur hon en gång var. Det slog mig idag när jag och tjejerna (Rilla & Ulla som ständigt bevakar vad jag gör) skulle städa lite. Klicka på länken, är det verkligen samma hund som kom med flyget?

http://s39.photobucket.com/albums/e158/trollmoa/?action=view&current=Pallizen.flv