Då var det dags att flytta på sig, igen. Jag har dock previlegiet att göra det självmant, det är ju nästan lite ovanligt i dessa tider.

Så jag kommer lämna mina femmor och byta dem mot ett till fyraåringar. Det känns jättespännande att få vara med och utveckla denna nygamla verksamhet. Skönt att äntligen ha tagit ett beslut, let's move on!

Äntligen fredag, visserligen går veckorna snabbt men det är lika gott när helgen kommer.

Hade sett fram emot att se E-type & Pontare i Så ska det låta - jag är hur besviken som helst. De tävlade mot två jazzbrudar som jag aldrig sett, dessutom HUR MÅNGA VILL TILLBRINGA FREDAGSKVÄLLEN LYSSNANDE TILL JAZZ??? Jag var riktigt pissed på Settman, illa! E-type fick inte till det, å det är ju han man vill höra. Jazzflickorna valde att, varje gång de skulle sjunga, klämma till med en låt på 5 minuter. Inte snack om att sjunga en liten snutt alltså, utan fläska på med hela låten. USCH!!!

Snart kommer syrran och hjälper mig att vårda lite hovar. Jobbigt under tiden, men alltid lika skönt när det är gjort. Började på Heleikas vård igår, men får sådant "svid" inne i handleden. Vill inte ge sig, trots att det nu är 3 år sedan krosskadan.

Magen växer som bara den på Trollis nu, riktigt gulligt. Hormonstinn så det bara tjuter. Ena stunden jättetrevlig, nästa en sur hagga. Undrar hur det var att leva med mig när jag var gravid? Hujedamej!

Som vanligt är det halv orkan över Dalboslätten idag. Om jag hade haft mycket mark, skulle jag investerat i vindkraftverk så det bara sjöng om det! Men det slipper jag tänka på med mina futtiga hektar. Istället sätts det upp en hel massa runt min stuga. Tre stycken är på väg upp på baksidan av huset. "Det kommer se ut som danskt tivoli" sa grannen en gång.

 Personligen är jag inte emot vindkraft, men jag kan fundera på om det är så himla miljövänligt egentligen? Här har ju dundrat lastbilar och grävmaskiner i ett halvår, utan att egentligen åstadkomma ett dugg. Det är bara själva markarsbetet som börjar bli klart. Den nygjorda vägen (X antal lastbilar grus) är nog snart Dalslands mest trafikerade. Synd att det är så himla grov sten de lagt på, hästarna gillar inte riktigt att gå där barfota. Annars hade den varit super att utnyttja som ridled.

Imorse hände en liten olycka med häst och hund, igen- men inga krossade handleder denna gång. Trollmoa hatar ju allt vad smådjur heter, särskilt hundar. Som vanligt var Ulla med i hagen och serverade frukost, allt frid och fröjd tänkte jag. Ulla brukar passa sig för Trollmoa. Rätt var det var blev det ett himla ylande. Trollmoa hade attackerat Ulla, i racerfart! Innan jag fattade vad som hände och fick högaffeln i högsta hugg hade Trollis hunnit ställa sig på svansen. Nu behövde jag ju inte sätta gaffeln i hästen eller så, hon gav sig när jag började gapa och gorma. Ulla pep ur hagen, sprang upp på balkongen (finns en trappa upp till den) och satt där tills sysslorna var klara.

Just det, Ulla är en hund. Det skulle jag kanske förklarat först, nu har ni säkert förstått det!

Det var ett tag sedan jag var tapper att blogga här. Våren har varit mastig kan man ju lugnt säga.

I vilket fall ser jag oerhört mycket fram mot vvår och sommar - underbart! Inte minst nu när jag ska ha mitt första sommarlov, bara 27 arbetsdagar kvar :)

Trollmoa går imorgon in på dräktighetsdag 260. Magen börjar likna en graviditetspåse, oerhört spännande att få se vad som ploppar ut.

En tragisk händelse i hästlivet var förra veckan, då vi fick avliva vår lilla ponny Ville. Det är oerhört tomt utan hans blå ögon i hagen. Men jag antar att han nu galopperar över de gröna ängarna, ståtlig och vacker - som bara en Ville-ponny kan vara.