Min vackra ögonsten dog tyvärr i början av december. Sorgen och saknaden är stor, den pållen hade knipit om hjärtat ordentligt, har jag nu blivit varse om. Jag är så fruktansvärt bitter, arg och ledsen för att jag aldrig ska få se honom vuxen. På lördagkvällen stod jag och Emil och gosade med Trollkarl i stallet, vi drömde om Grevagården 2013 och hur nervösa vi skulle vara när Kalle skulle få sina poäng. Dagen därpå låg han död. Så bara, borta.

Men allt det är egentligen skit samma, han var så oerhört trevlig att ha att göra med - snygg eller inte i andras ögon. Boxen har gapat tom i snart en månad. Grimman hänger på kroken, men ingen vacker Kalle att ta den på. I dag har jag till slut mockat ur hans box. På något sätt ville jag spara det, knäppt. Nu fyller Gert boxen istället, men det är inte samma sak. Inte på långa vägar.

Hoppas du har det bra i alla fall, min lilla Karl. Busa ordentligt med de andra änglahästarna.

Evelina skrev en dikt samma dag Kalle dog, den är riktigt fin...

We have always known that this day would come

But not so soon

Everybody comes to this day someday

You can´t stop it

You can´t do it better

We all been sad when things like these happens

But you can't do anything about it

It is how it is

You can't help it

So don't blame yourself

Cause one day, when you look back at this

You will understand You couldn´t help it

Trollkarl 5/12 -10