Ja, jag och Lollo har ju startat upp karriären som ett äkta kobojsare-par. Som Lucky Luke och hans knotiga häst, ja vi är nog rätt lika faktiskt. Fast jag har ju hjälm istället för hatt, men cigarren hänger coolt i mungipan.

Ett annat par man skulle kunna likna oss vid är Mulle och Molly. Lollo tror, precis som Mulle, att om man bara tar i tillräckligt mycket så blir man av med de där jobbiga människorna som hänger i snörena om huvet på henne. Så lyckas hon ibland, ibland inte. Kanske får jag nu smisk för min okonsekvenshet, men den smällen får jag ta eftersom jag är så dum och erkänner på öppet forum!

Igår åkte vi till Anna WK:s ridhus, för att ta en lektion för Per Larsson. Vi fick framflyttat vår tid 4 timmar, så det var ingen välpolerad tinker som backades ur transporten. Inte den s.k ryttaren heller, nä för hon hade gnuggat lera och försökt skrapa bort det värsta av vinterpälsan innan de gav sig iväg.

Lollo var väldigt bekymrad över alla hästar igår, hon skrek när vi åkte hemifrån, hon skrek när vi var i Mellerud och hon skrek när vi kom fram. Jag fattar inte hur hon orkar, för det är ingen som fattar vad hon menar ändå.

Väl på lektion så var det inga bortförklaringar, utan mest ett konstaterande att vi är otränade och knappt kommer ihåg vad vi gjorde senast. Så det blev till att repetera, men hela tiden i trav... Men HALLÅ??? Har ni sett mig och lilla Lou komma travande längs Grinstads estrador??? Nä, just det - här lunkas det!! Nåväl, man vågar ju inte protestera när magistern ser sträng ut, så lika bra att försöka le och banka på pållen. Detta leder till att både pållen och den s.k ryttaren blir väääldigt trötta. Så trötta att svetten lackar. Av båda.

Lollo som inte förstått att matte betalat många müslisäckar för denna lektion, tänkte därför göra oss en tjänst. Hon tyckte att vi behövde vila, sköt fram halsen snyggt och gjorde världens tjuvryckning - för hon skulle ta oss ut i friheten! Ack, ack, vad hon bedrog sig. Denna gången var människan i snöret starkare och fick runt damen så hon stannade. Men magistern sa att människan tog henne åt fel håll... Så vi fick en tjuvrusning till, människan vann igen - denna gång åt rätt håll. Magistern och människan nöjda. Inte Lollo.

Lollo testar taktik två. Stå still. Låt dem smacka, låt dem sparka, låt dem frusta - men vad du än gör: STÅ FÖR F-N STILL! Detta funkar hyfsat... Men vad nu, ska jag backa?? Vända??? Okej, jag går... Vända igen?? Nä, nu - JAG HAR BLIVIT BLÅST! Lika bra att springa på en stund till. Shit vad jobbigt... Ska testa en sista grej bara, detta måste funka...

Här applåderar magistern och människan, som skumpat omkring som en rugdoll på ryggen, för att hästen sänker huvudet och verkligen börjar fatta det här. Vad Lollo egentligen gör är att gå ner på knä - då börjar man bli lätt förbryllad - lutar sig lätt över på sidan, matte hoppar ur sadeln och sparkar upp hästen. Rulla sig får hon göra någon annan gång - ELLER HUR???

Tack du där uppe i himlen för att du såg till att det inte fanns andra människor i närheten när detta äventyr utspelades. Det räcker att herr magister skrattade så att han nästan började gråta. Men det är ju vad jag tycker.

Må väl out there   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här kommer lite bilder och information om vår tvååriga sto, som kallas "Fia" till vardags. Trollfina är född 2010 och är undan vårt sto Trollmoa (U: Ally, E: Casino). Hennes pappa heter Bonanza (e: Thunder U: Cartouche). Bonazas pappa har på senare...

  Ja, det är ju inte en riktig båt som har lagt till hamn här. Det finns inget hav här serrö, ingen sjö så nära heller. Det var Trollmoa som fick detta passande smeknamn eller vad man ska kalla det, när hon var hos hingst senast. Ganska passande...

Det är ganska lätt att hålla sig för skratt ibland. Men på något sätt får man ju försöka se roligheter i det mesta, annars blir ju livet 7-jäv***t. På Söbyn 1 är det mycket hormoner i omlopp just nu. Jag tror vi skulle kunna serva ett helt bodybuil...